Ibland är allt lite konstigt alltså. För några dagar sedan så drömde jag att jag förberedde mig för att åka hem, och det kändes hemskt. Som världens mardröm. Jag var jättestressad när jag vaknade. Sedan idag vaknade jag med lite smått hemlängtan. Tänkte på allt därhemma. Att ta pendeltåget hem bara för att kunna ta bussturen som tar en halvtimme. Eller att åka åt andra hållet och behöva gå hem i snön. Plötsligt känns hemma inte jobbigt längre. Plugga fysik i skolan... (haha Nicki vet vad du tänker).
Anyway avskyr att ha hemlängtan... Vet att det är nu jag borde hitta på en massa saker för att inte tänka på det, men att behöva be om skjuts hela tiden! Det känns bara superkonstigt fortfarande. Saknar tunnelbana och buss. Min cykel. Att gåååååå.
Min värdsyster åker hem idag, eller hem och hem. Tillbaks till college vilket är väl hennes hem. Så igår var vi ute och åt middag tillsammans och just nu är alla här hemma. Imorgon ska vi kanske till Point Lobos, I hope! Annars ska jag nog ute och gå med vovven. Och lyssna på musik.
Minns i Sverige hur lätt det var att gå och shoppa när man ville, ut och springa i skogen. Allt sånt där.
Hemlängtan... Tror jag nog inte fick riktig hemlängtan förrens i början av december och sedan har det kommit lite då och då. Även om jag saknar alla fina människor mycket, är det mest hur allt är så enkelt! Man vet hur allting funkar, hur man tar sig överallt, ha fullt förtroende från vuxna, man har sina vänner man kan ringa dygnet runt. Min bästa amerikanska vän här kan börja ignorera mig om jag inte kan umgås med henne någon dag liksom. Hej lättstött! Nej men har lite smått hemlängtan. Men min värdfamilj är underbar, det är varmt och hemma finns alltid kvar så jag är okej.
Finns det inga bussar i hela Kalifornien eller just där du bor?
SvaraRaderavarje ord i det här inlägget beskriver precis hur jag känner nu. Åh vad jobbigt det är att inte kunna vara självständig och ta sig till ställen själv!
SvaraRadera