Amazing times!

Charlotte i 1600m, ledde till varv 3. Hon slutade fyra tror jag :) Mer tjejer bakom men detta är de snabbare

Leo lost his shoe!! Coach Olney is picking it up.

Soledad track

Leo is in the back for the 200m, he ended up winning his heat :)

We had some fun/teambonding at the high jumping place

Detta är en bild från vår arkitektur field trip i vintras, tyckte bara att det var rätt coolt! Jag är 3e från höger.  Copright skolan, haha ingen aning om vem som tog kortet men hittade på skolans hemsida. Photocreds till dom iaf!

Lite mer bilder från ett track meet! Åkte ner dit i torsdags, för lat för att bringa systemkameran och också själva området är inte det trevligaste. Man får inte ha röda eller blåa kläder eftersom det är gängfärger, om ni förstår vad jag menar. Själva meetet var lika härligt som alltid och kunde nästan känna Charlotte's nervositet innan 1600m, eftersom jag brukar springa den med. Under 3200m kom jag på mig själv att säga "Who would ever run this far on the track!? It's insane!!". Sedan kom jag på att, juste, jag gör ju det...
Jag hejade på allihopa och det var supertrevligt. Leo tappade sin shoe på 400m, strax innan målet. Han börjar springa lite speciellt och sedan föll den av. Så han avslutade med bara en shoe. Sockan han hade på sig hade bilder på mat, så himla kul eftersom track people verkar vara så himla nyttiga. I slutet av meetet hängde nästan hela laget vid höjdhoppet och vi hejade på som tusan! Några provade att hoppa på skoj också :) 4x400 var inte lika skoj denna gång, två av killarna från deras lag var inte där så deras ersättare var inte i närheten av att vara lika bra. Men både för tjejerna och killarna hejade hela laget på som tusan, vi stod upp och skrek på läktarna och det var en helt underbar stämning! Vi var absolut det lag som hejade mest på varandra.

Min ankel/ben whatever you want to call it börjar kännas bättre! Gör inte ont när jag går längre :) Så förhoppningsvis kan jag springa lite nästa vecka :)

Skolan är braaaaaaaaaaa, njuter! Har alltid det bra under mina frees :) Skulle kunna berätta tusen grejer om vad som händer i skolan på vissa lektioner, haha. Refinade success på engelskan till att vara lycklig, inte att ha en bunt med pengar och vara CEO. Direkt efter engelskan så var det en till lockdown, vi hade precis lämnat klassrummen men fick gå tillbaks in igen. Dörrarna stängdes och lamporna släcktes, denna gång var det bara en drill tack och lov! I vårt klassrum kan man knappt stänga dörrarna, än mindre låsa dom. Vi skojade lite om zombie apocalypse, vi pratar jämt om hur vi ska överleva det i engelskan. Efteråt hade vi assembly igår och det var en rätt cool grej. En asian, vet inte från vilket land kom upp på scenen. Hade aldrig sett honom förut, men han börjar berätta om hur han aldrig pratar, alltså ALDRIG bara för att det är lättare så. Men att engelskaprojektet med war stories fick han att välja att performa på assembly. För att höra folks historier får en att drömma. Så han sjöng och spelade gitarr. Riktigt coolt! Sjukt modigt tycker jag. Efteråt fick han stående ovationer från hela skolan. Juste fick en 94 på biologitestet. Högsta hittills! Ett A. Hela klassen gjorde riktigt bra ifrån sig och alla var glada. Mattetestet igår var easy, eller easier än vad jag trodde det skulle vara.

Tiden går alldeles för fort här just nu. Jag vill bara pausa ett tag. Det kändes som om det just var måndag och vips så var det lördag. Livet här är verkligen som i en film ibland... Och hur mycket än skulle försöka att berätta för någon tror jag det nog är endast andra utbytesstudenter som kan förstå allt till fullo.

Mumford & Sons – I Will Wait